Första inlägget på bröstbloggen!

Wohooo, mitt första inlägg på min första (och säkert enda) bröstblogg!
Kanske jag ska börja med att berätta lite om mig själv, haha så mycket som det går fast ändå vara anonym ;)
Nåja, jag bor i sverige iallafall, så mycket kan jag ju tala om. Vars i sverige väntar vi med.
Jag bor med min mamma och pappa och min hund, vilka är dom enda som vet om min kommande op.
Jag har så länge jag kan minnas fachinerats att bröst, inte direkt stora. utan bara bröst i säg. Alltid tyckt att det vart fint liksom, med snygga bh:ar och toppar i olika färger och varianter.
Så när man började komma upp mot 11-12 års åldern så var ju bröst det ända man tänkte på. Stoppade upp med strumpor, lånade mammas bhar, började önska sig egna bröst.
Dagarna blev till månader och månaderna blev till år, men vart fasen är brösten? Inte fick jag några..
Kompisarna hade små ömmande bröst som de skröt om, men inte jag. Jag var platt med två bröstvårtor.
De började köpa bhar i 65A, och jag köpte väl min första "barntopp" ni vet?  Dom där topparna var också det enda jag kunde använda, för när jag väl skaffade en bh var det ju det obehagligaste jag någonsin haft på mig!
Jag köpte fler bhar men använde dom liksom aldrig, det var för oskönt helt enkelt.
Sommaren efter åk 6 träffade jag en kille som jag var lite små intresserad av, men ändå inte. Vi var kompisar, och mer blev det som inte. Klart jag ville mer, men så vart det inte. Nåja, innan detta hade jag alltid försökt att säga till mig själv "dom kommer", och inbillat mig själv det. Men denne kille började alltid säga till mig, "du har ju inga bröst" "du har så jävla små bröst" (varför vet jag inte) Han sa detta hela tiden, antagligen som en smäll på käften till mig om jag vart dum på skoj. Detta var iallafall perioden i mitt liv där brösten började spela större roll än någonsin, och denna killes kommentarer är något som alltid kommer att finnas där inne.
"Brösten" fortsatte att inte ömma eller växa, jag började högstadiet och skämdes nått så fruktansvärt över dem.
Jag var ju aldrig med på idrotten ska jag tala om, och bara tanken på att visa mig och mina obefintliga bröst för någon gjorde mig illamående.
Nåja tiden gick och jag "lärde mig" att jag får leva med det här, tills dom då vill växa.
Åk 9 kom och inget hade hänt, däremot gick jag upp i vikt rätt många kilon. Vilket resulterade i att jag fick bröst som iallafall fyllde upp en A-kupa.

Efter det har tiden gått och inga bröst har dykt upp, och jag har nu bestämt mig för att genomgå en bröstförstoring. Något som jag tänkt på sen typ 14-års åldern, men hållit för mig själv.

Jag gissar på att min "Välkomstext" låter helt störd, och säkert är helt osammanhängande. Men orkar inte läsa igenom den och skriva om allt, utan det får vara som det är. Skrev bara det som poppade upp liksom :)
Äh nu vart det helt körigt i huvet, återkommer om en stund med lite mer info och kanske lite bilder. kram!